Idag har jag träffat en man som inte längre har några ben, en kvinna som har varit sjuksköterska i Korea-kriget och sett massor med hemska saker där och en man som levt tillsammans med sin kvinna i 52 år och lever nu kvar i sorgen och saknaden efter henne. ...Och så gråter jag över saker som i jämförelse inte alls är så hemskt. Det får en att tänka en del och inse hur lite inverkan man som person och ens känslor gör på världen. Om det någon gång känns som världen går under i mitt liv för att det är tufft så är det ju säkert fler än fem miljarder människor på jorden som inte känner så just då? Luddiga tankar. Jobbat och sovit för lite. Godnatt!