Ovanstående citat, använde min mor mycket för mig när jag var tonåring.
Egentligen var det min kära mormor som sagt det till henne och hon vidare till mig.

Jag har funderat på det en aning det senaste.. Under mina tonårs-år kunde jag inte förstå vad min mamma ville ha sagt? För mig lät det bara som en rnjnf.?

men.. Egentligen, när jag var tonåring, gick runt i fjäder-tunna jackor, inga handskar och vi ska inte tala om mössa! Det var bara att glömma! , Vem var det som tackade mig? Jo, ingen!
Självklart var jag, likt många andra tonåringar envisa och visste minnsan vad jag ville! Så jag menar inte att det var någon som tvingade mig att bära fjäder-tunna jackor om vintern och frysa?

men, för att komma till min mening, Vem tackade mig för att jag halft frös ihjäl mig under dessa år?, Vem tackar mig för att jag klär mig fint, klipper mig och sköter mig m.m.? 
Jo.! Ingen gör det. (Så länge du inte gör det och att det gynnar någon annan).

I livet har vi bara oss själva att stå upp för. Man borde inse vem det är man gör saker för, Egentligen..