"Emma: You make my heart have premature ventricular contractions
Adam: What?
Emma: You make my heart skip a beat" -

Usssh..

Jag vet knappt om jag skall skratta eller gråta.

Jag HATAR elektronik. BOKSTAVLIGT TALAT!
Jag ska berätta vad som gått sönder det senaste ..
1. Mitt minneskort gick sönder igår?
2. Mammas lapptop stötte jag till löst. (LÄS LÖST!) Jag har för fasen tappat skiten och den har inte gått sönder, sen en stöt och pang så var skämen borta.
3. Samma sak som punkt 2 med min laptop. (Denna gången kanske inte löst, får skylla mig själv där). Brorsan säger att laptopars skärmar kan bli sämre med åren? WTF?
4. Min dator innan skärmen gick sönder kraschaden.. =3 år bilder, borta..
5. 2 utav 3 externa hå-diskar failar mig.l.

Har fullt upp just nu! Får uppdatera senare!

Jag blir kär i små detaljer. Här finns mina favoritställen:

Här i vaggeryd:
- Bron vid Preem (som de nu har rivit ned)
- Bron som kommer efter östra skolan.
- Kvarnen
- Vattentornet. (Tills de bebyggde stället, brukade klättra upp där. :))

Jönköping:
Statsparken (såklart!)
Rådhusparken
Hamnkanalen
Piren
Utsikten (Huskvarna)
Vätterstranden

Allmänna detaljer som jag älskar:

Vasaskeppet, Stockholm (så vacker!)
Big Ben, London (Jag älskar London över huvudtaget men big ben är något speciellt... =) )
Månen (Hon är så .. mystisk.. )

Någon gång sa en klok människa till mig "Det är bara att bryta ihop och gå vidare"
men denna kloka person gav mig aldrig någon manual om hur man går vidare efter att man brytit ihop..

Gerard Butler är en riktig pudding, tupp och kladdkaka!!
p.s tupp och kladdkaka är kodord för snyggning!

Säger Anne Skoghäll & Therése olsson med varsitt glas vitt vin i strupen.

Jag saknar att ha en "privat" blogg. För mig så är det väldigt svårt att skilja på vad som går bra att skriva på en blogg och vad som inte är ok. På så sätt har det alltid för mig varit skönt att ha en privat blogg, en blogg som jag hade länge som ingen visste om. Där kunde jag skriva vad jag ville, om vem jag ville och det var OK.
Samtidigt måste jag medge att på grund av att jag hade en privat blogg så blev innehåller i mina "publika" bloggar rätt så magert och då är ju fråga om man verkligen ska blogga?

Det var under min klassresa till Barcelona som det disskuterades om låten "9 crimes- damien Rice". Alla utom jag i disskusioner säger att låten är så himla deppig, då jag starkt motsäger detta och jag påstår att låten är vacker.
Detta har jag funderat på en del och kommit fram till att jag nog egentligen aldrig ser någon genre av musik eller någon specifik låt som "deppig". Varför? Ja, det kan man ju undra.. Jag hör ofta att bandet "kent" uppfattas som att vara deppigt och att tillexempel "gotare" ska lyssna på "typisk" deppig musik. Jag håller inte riktigt med om detta. Jag förstår inte hur man kan uppfatta någon låt som deppig, jag tycker att musik är (i flesta fall) vackert. Musik är en konst och hur kan man då komma och dömma det?
Jag vet inte vad det är som gör att jag inte känner att viss musik är deppig. Det kan vara att jag är så deppig i mig själv, att jag har varit med om så mycket att jag känner mig immun. För immun mot deppighet och jobbiga känslor att de inte berör mig? Eller kan det vara så att jag försöker skydda mig själv? Jag vill inte se musik som deppig och jag kanske inte tar till mig musik som samma sätt som andra. Lyssnar inte lika noga, lyssnar inte bokstavligt på vad musiktexter står för utan jag vill bilda egna uppfattningar om vad jag vill texten skall stå för?

I vilket fall så ser inte jag musik som deppigt. För mig så är musik konst och det är vackert.

Så sjukt nice.
Mamma hjälper mig med studierna.
Musik: Queen (ös på! )
Mutning: Shotar och dylikt :D

Bild från i torsdags. :)
Min fotolärare har "lånat" en +10 lins från fysiken, så jag testade om den var någe bra! Vad tycks?

(2010)

Begär inte att någon ska behandla dig som en prinsessa, om du själv inte gör det

Oj.. Det verkar faktiskt som folk läser denna blogg.. Va kul! :) Men då får jag ju ta och börja skriva lite igen.




(Bild från i somras)

Det finns ingenting du kan göra för att jag ska stanna. Jag måste få leva, få drömma och få uppleva detta genom mina ögon. Känna hur jag kliver ut på okänd mark för första gången. Nytt, främmande, hemskt, levande och spännande.

Ssssshh. Det finns ingenting du kan göra. Ingenting du kan ändra, för du har redan visat mig vad du går för.