Jag vill läsa något vackert. Något med äkta känslor i, som berör och sitter kvar efter att jag läst det. Det är inte är politiskt korrekt, som allt annat ska vara.

 

Det som inte dödar dig, gör dig starkare? Struntprat skulle jag vilja säga.

Jag anser inte att de tuffa saker som jag varit med om i mitt liv nödvändigtvis har gjort mig starkare. De finns de saker som har gjort mig starkare men det finns även de saker som har gjort mig svagare och som jag hade mått bättre av att ha sluppit.
De saker som jag har varit med har format mig till den person jag är och för det är jag tacksam. För idag är jag stolt över den personen jag är!
Jag tycker att alla de saker som händer i ens liv, ger erfarenhet och lärdomar.

Så, jag skulle hellre vilja säga att efter en tuff händelse i livet så är man är en erfarenhet rikare men inte nödvändigtvis starkare

Kan inte sova. Jobbat varje dag sen Paris och ska jobba imorgon också.
Irriterad för att jag inte kan sova och för att jag inte hittar minneskortläsaren, slänger fram scannern för att få tag i bilderna.

Sen när blev jag kvällsmänniska liksom?

Tillbaka!
Hittar inte min minneskortläsare så bilder får vänta. Så, får blir textuppdatering.
Jag mår bra! Bättre än på länge faktiskt. Tiden läker väl alla sår eller vad är det folk säger?
Paris är som alltid underbart och det har varit en fantastisk resa.
Ikväll träffade jag mina flickor hemma hos Monika och uppdaterade varandra om våra liv.
Mår fantastiskt bra efter jag träffat dem, All kärlek till dem.

Hejhej!
Länge sedan! Har varken haft tid eller ork till att uppdatera här det senaste.

 

 

Häromdagen pratade jag med en vän till mig, vi pratar om vad som skulle hända till helgen och hon utbrister i ett glädjande skjut att henne pojkvän är bortrest och det ska bli så härligt/gött. Hon skulle njuta!
På ett sätt kan jag förstå henne, när man är i en relation (och speciellt om man är sambos eller gifta) så umgås man och träffas varje dag så kanske det är skönt med lite tid ifrån varandra men samtidigt blir jag lite oroad. "Ska" man verkligen bli så glad över att sin "andra hälft" som många så vackert uttrycker det inte är hemma? Tyder det på att man inte har det så roligt eller så pass avslappnat i sin relation att man inte kan vara hemma och bara njuta tillsammans?

 

 

 

 

 Tiden har gått väldigt fort det senaste. Därför har jag hållt mig lågt och försökt andast in allting. Här kommer ett par mysiga foton från min och mammas bilrunda.

 

Ibland blir jag så sjukt trött på att behöva kämpa och stå upp för sig själv. Det är svårt och kräver så sjukt mycket energi. Idag är en sån dag då jag låter mig slås ner för att imorgon resa mig igen och gå vidare.